så det här var inte året jag blev hel eller "en riktig människa". ingen sade de där fyra orden jag vill höra och jag har inte kvar alla jag hade när året började. jag har varit djävulen men för varje dum sak jag gjort har jag fått mkt mer tillbaka, det här året mer än något annat.

men det här var också det bästa året. det är något speciellt när ett år tar slut. man tänker igenom alla bra och dåliga saker, och även om de dåliga sakerna är de största och de jag tänker på först är de bra många fler.

jag vill räkna upp alla bra saker, men jag är inte riktigt den där människan som kan sitta och fira sitt livs ögonblick än. jag kan säga att jag är tacksam för sommaren, för mina vänner och att jag lever. det låter som lite men är mycket, det här året mer än något annat.

jag kan inte fatta att det här händer igen.

i dag vaccinerade jag mig mot svininfluensan på ren impuls. sedan dess har dagen varit konstig. ganska skön. funderar på att vaccinera mig på fredagar så har jag gratis fylla över helgen. nu börjar armen värka dock så i morgon lär väl bli en tuff dag vad jag hört. vill inte gå baklänges. röker mindre. och så har jag en sjukt snygg fåtölj här som jag ska sitta i för första gången snart.

så jag är fortfarande full och ont i huvudet och hes och ska åka tåg, jag hittar inte på tåg eller i dem, jag kommer åka förtvivlat fel eller anataligen alldeles för långt. mitt huvud börjar så saka göra ont nu, jag antar att det är bakfyllan som kommer. drickandes vatten ska jag åka, jag sover nog antagligen i bilen på väg mot tåget. jag är riktigt arg, och när all den här humorn avtar och jag verkligen minns att jag kan glömma det, då kommer det antagligen göra ont. tills dess bedövar den här fyllan och jag uppskattar det.

jag är djävulen. jag är't.

i find you stunning but you are running me down

i got a feeling that tonight's gonna be a good night. den där känslan, eller rättare sagt tanken att tänk om det jag allra helst vill ska hända i kväll händer. det är så himla oslagbart när det händer. jag menar, en gång för sju tusen år sedan hände precis vad jag behövde för att dra ur mig ur 10 månaders celibat och självömkan. en enda kväll liksom. det är en ganska stor grej när det man vill ska hända händer.

det händer inte längre. men det händer inte inte heller. någonstans mittemellan. och om jag känner mig själv rätt kan allt lika gärna bara vara i mitt huvud, för jag är medveten om att jag är ihålig och narcissistisk. men jag ska fixa det här. jag har en plan.

och det här tog mig så lång tid att stava rött för det får inte se ut som någt jag skrivit full.

jag har inget att skriva. just den här veckan är jag en sådan där random glad person jag hatade veckan innan. så i morgon blir det gladvin. det är allt jag kommer på att skriva. gud vad dåligt jag skriver glad och nykter. seriöst.

när allt kommer till kritan vill jag bara vara okej.

sluta hetsäta.
sluta kolla på de där bilderna. de betyder ingenting och du vet det.
sluta analysera.
sluta läsa in för mycket.
seriöst, sluta kolla på bilderna.

det finns inget i morgon.

äntligen. jag skrev det förut men tog bort det men nu är jag full igen så nu kommer det en gång till. äntligen är jag hopplös och mig själv igen. äntligen har jag gjort något. jag gör.

för mer än 100 år sedan härjade tjocka män fritt. de var röda i ansiktet av billig sprit och hade gröna baskrar för att stödja sitt favoritbandylag. när de inte drack var de vanliga snuskgubbar som satt längst bak i kyrkan och tappade mynt framför gatumusikanter och plockade upp dem igen. när de drack blev de ännu värre och sparkade på träd tills de blödde kåda och välte brevlådor och staket. staden fick nog och begravde dem levande i jorden och ett år senare växte de första jordgubbarna fram. röda, som om de druckit för mkt sprit, och med en grön liten växtbasker på toppen.

så den där drömmen. den när mitt skinn sprack. jag vet inte riktigt hur men den skickade ner mig i den värsta svackan jag haft på flera år. dålig sömn, mycket tequila. jag behövde och behöver komma över mig själv. jag hatar när jag blir allvarlig.

Det är en frisk, nästan kylig septembermorgon och klockan är inte ens nio men ändå pulserar torget redan, om än med små hjärtslag. Solen lyser upp presenningarna över stånden så att de ser ut att glöda och man kan nästan känna lukten av den kommande hösten.

this time, it's sink or swim.

varför är det härm itt liv? varför är det här min historia?

låg vaken till fem i natt. inget gjorde mig trött. när jag äntligen somnade drömde jag att någon dog och att mitt skinn sprack och jag blödde överallt. jag vaknade och hade ont och kunde inte andas.

nej men det här kan väl bara gå bra känner jag. det är den nya eric. den som gör och inte bara tittar. som inte tar allt så seriöst och personligt. som finner sig själv i sådana där situationer som inte händer. inte i verkligheten. nästa helg.

i går brände jag bort lite hud på min hand när jag försökte göra vitlöksbröd i ugnen. därför hoppade jag av bakning, som jag fick som tillval istället för bibelsamtal, och hoppade på idrott istället. känns fint. jag behöver bättre kondition. jag behöver kondition över huvud taget.

helgen i lidköping: 0 kort tagna. skrapade upp mitt ben när jag ramlade upp för scenen på stadt. fick veta att jag ska ha utställning på larssons skafferi i vinter! åttiosnygg och inte åttiosexa. spytt. har nya känslor. livet blir svårare om min insida syns. har prövat josefins hår. leible. öppnade mitt valv lite men alla vet ändå att alkohol är nyckeln. stadt och strand och efterfest hos hanna lidberg. inget sex men myskontakt. hångelleken igen. GÖR DET BARA SPÄNNINGEN DÖDAR MIG.

jag

har ätit 3 måltider om dagen och gainat vikt

röker mindre

törstar efter tequila eller vin eller öl

tycker om min klass

är pank men har lunchkuponger

njuter av att spela in updates med min webcam

ska åka hem i helgen!

far away blues

+ med den här helgen: avskedsmiddagen med nästan alla de bästa, sitta i en båt med fötterna i vattnet och dricka öl med matilda, försöka stjäla båten, vänner som överraskar, bakfull citydag med hanna och rikard, helfest på landet, alla ärliga och jobbiga och underbara fyllesamtal, josefins tal som jag inte minns ett ord av men som gjorde min dag, myshög i sängen med jennifer, johan och josefin, tequila, bilfärden till viebäck, träffa alla från kjesäter, dela radhus med lisa och matilda, bäddsoffan, minikylskåpet, anslagstavlan, kolla på när matilda redigerar bilder, den lilla fågeltavlan någon lämnat kvar i mitt rum, känslan att allt kan bli bra, och en intensiv hemlängtan.

- med den här helgen: minnesluckor, utelämnanden, tequila, och en intensiv hemlängtan.

och all ångest släppte för några sekunder när jag och matilda lyssnade på oh oh child och pekade på varandra till orden brighter på mig och easier på matilda. men det går ju även tvärtom sade matilda.

och så slutade vi på topp.

oh oh child

ibland tror jag att jag är på väg att bli cp, ärligt på riktigt. jag skulle ställa in en tom coca-cola-burk i städskåpet men så fick den inte plats och så stod jag och testade om den fick plats på olika ställen om och om igen. höll den i luften och ovanpå saker samtidigt som jag inte fattade varför den inte fick plats. jättelänge. kunde inte sluta testa. sedan spillde jag tandkräm på mina kalsonger och så tänkte jag i mitt huvud "minty fresh" om och om igen och hur stört det vore om jag berättade för någon om minty fresh och sedan tänkte jag att jag är ju helt sjuk som fortfarande går omkring och tänker minty fresh när det gått flera minuter och varför har jag inte börjat tänka på något annat?

jag har äntligen börjat fota med min nya kamera och skriva en packlista i mitt huvud. 3 dagar kvar. som kommer gå så fort. "om ett år är allt helt samma eller helt annorlunda" skrev jag för lite mer än ett år sedan innan kjesäter och hoppades på det senare. nu skriver jag det igen och hoppas att allt är precis likadant, och lika bra, om ett år.

jag vill skriva saker men det förstör chansen att säga dem i verkligheten.

|| Cute without the "e" || säger: (00.35.13)
hahahahah hon ser ut som en arg hamster
|| Cute without the "e" || säger: (00.36.00)
ahhahah
Eric säger: (00.36.08)
jag dör
Eric säger: (00.36.16)
jävla rolig bild
|| Cute without the "e" || säger: (00.36.24)
hahhahaha penisen
|| Cute without the "e" || säger: (00.36.28)
med peircing
Eric säger: (00.36.57)
har hon en tand?!
Eric säger: (00.37.04)
är det bara en liten tand jag ser?
|| Cute without the "e" || säger: (00.37.56)
ja :D
Eric säger: (00.37.59)
tycker om mittenbilden. den är så ren och naken och enkel. hon sitter där utan smink med sin tand och sina bröst
|| Cute without the "e" || säger: (00.38.22)
hahahahha nej sminkbilden är sååå butch
|| Cute without the "e" || säger: (00.38.32)
hon har tatuerat sig och allt
Eric säger: (00.38.42)
men kolla ögonen
Eric säger: (00.38.45)
gud de små ögonen och den lilla tanden
Eric säger: (00.38.46)
jag dör
|| Cute without the "e" || säger: (00.38.47)
skaffat piercing
Eric säger: (00.38.57)
peruk
|| Cute without the "e" || säger: (00.39.05)
hahahahaha kinderna på mitten bilden
Eric säger: (00.39.18)
hon är ju helt bisarr
Eric säger: (00.39.23)
vilken av de 3 man än kollar på
|| Cute without the "e" || säger: (00.39.27)
hahahahha fast hon har ju armhål på den sista

jag drömde om fladdermöss och fåglar i natt. vaknade och kände bakfyllan och tänkte "vad skönt, i dag blir en bra dag".

i said hey what's going on !

jag kom över onsdagens förudmjukande walk of shame och hade världens bästa fredag. fest hos hanna och sedan stadt. jag älskade stadt. cp-dans, intressanta diskussioner och sjuklig intensitet med de bästa människorna i världen. bakfylla i dag som gick över någonstans efter andra ölen i solen med peter, rikard och fredrik och sedan josse och emma. tvillingarna delade på den godaste pizzan någonsin och sedan blev det mer öl med rikard, hanna och annat löst folk. världens bästa öl. allt känns som världens bästa just nu. och då har min fylla så gott som gått över så det är inte den som pratar.

så ingen behöver vara orolig över att jag inte kan vara glad nykter. det enda jag vill glömma med tequila är att sommaren snart är slut och att allt kommer förändras. men förändring är bra.

och vi kommer alltid ha what's up med 4 non blondes.

jag är en sinnessjuk ung man. men på ett charmigt sätt. som susan i desperate housewives. nästan exakt så. lite jack nicholson också. det är jag det. mums.

bästa serien, bästa scenen

jag trodde långkalsonger och jeans-shorts var det värsta jag haft på mig

jag älskar att en bild kan göra människor så glada. kan inspirera dem. kan ändra deras minnen. jag har massa dagar den här sommaren jag ser i samma överdrivna, glada färger som fotona jag tagit. dagar jag tänker på som riktigt glada för att mina favoritbilder från dem är på någon som ler eller skrattar. eller hoppar resår.

samtidigt hatar jag att bilder påminner mig om människor jag saknar. att de berättar om upplevelser jag missat. att de ibland ändrar mina minnen till de sämre.

men det som håller ihop allt är gråzonerna. jag hittade en bild på mig i ett av josefins album på facebook som jag taggat bort mig från för länge sedan. fruktansvärd. ingen dålig vinkel eller konstig min. bara rakt uppochner jag på den festen den sommaren. men den gjorde mig glad. jag minns hur jag kände där och hur jag mådde och då kan jag bli glad att jag inte mår så längre. och inte klär mig som en statist från mitt såkallade liv.

fast fortfarande... bilder är inte hela sanningen. bara små, små fraktioner. frysta ögonblick. och jag vill verkligen, verkligen ha mina från världens bästa sommar hängandes på larssons skafferi. det vore faktiskt jävligt ballt.

whatever gets me through today

en vän med en bil

jag och matilda tänkte vänta ut åskan i hennes bil som stod parkerad precis utanför stadt. vi var sådär underbart överfulla så vi ryckte till varannan minut och frågade varandra var vi var. serry. sedan slog blixten ner och torget och alla lyktstolpar och skyltfönster slocknade. sedan vaknade jag, 8 timmar senare, i en fruktansvärd position i baksätet och trodde att matilda var död i framsätet. hon levde.

i går på stadt träffade jag en klasskompis från gymnasiet och precis som alltid när jag träffat någon som styrt upp sitt liv blir jag osäker på om jag inte ska försöka bli psykolog eller advokat istället. något säkrare och större. något jag kan läsa till i några år och sedan ganska garanterat få ett bra jobb. men precis som jag jämt övertalar mig själv att försöka få mitt hår ljusbrunt ungefär en gång om året trots att jag vet att det alltid slutar med att jag färgar det svart igen så har jag de senaste månaderna hela tiden kommit tillbaka till att det är fotograf jag vill bli.

och då blir jag glad att jag inte läste upp det där sista ämnet på komvux och sökte till psykolog, för det kan man bara göra på riktiga skolor och jag är all about folkhögskolor nu för tiden. ALL ABOUT.

jag skrev en blogg om hur jag hatar fiskmåsar och ville skicka ut dem till rymden och hur pedofiler förtjänar en andra chans mer än en fiskmås och massa annat men det enda jag ville få ut egentligen är att jag vill ha helg.

you might need them someday

ibland önskar jag att jag inte var så självdestruktiv. väx upp, man. du är 23 nu.

such great heights

vaknade ensam invirad i en filt i stadsparken bland tomma vinflaskor med mammas blandskiva i cd-spelaren. men bästa födelsedagen på väldigt länge. lyckades dricka mig själv under bordet och slapp tänka på jobbiga saker ett tag.

sedan kom matilda med mat.

ur en gammal blogg jag trodde jag slängt:

"jag har ganska många anledningar att vara glad. jag menar, en normal person skulle varit det. jag tror jag saknar den genen."

sparar det guldkornet ifall jag behöver sätta ut en kontaktannons.

plötsligt händer det. håret går av.

lika bra det.

half hidden

baby, you're bad news

blod på väggen i köket efter att johan råkat få sin tumme uppskuren på en förfest som mest var för 30+are som använde mina converse som dörrstopp medan de rökte. hann inte fota allt blod som tydligen täckte hela diskbänken innan de torkat upp det.

josse bar all sprit och vi begav oss mot lidköpings akutmottagning. jag hittade det brusigaste isot jag sett och älskade det.

killen som hade förfesten hade första hjälpen-låda. det hjälpte verkligen för johan var glad och full.

man fick ringa på akutmottagningens dörrklocka. seriöst.

men tant sade att kirurgen gått hem och det fanns ingen som kunde kolla på såret. seriöst ingen på hela sjukhuset som kunde avgöra om det behövde sys. en lördagnatt. när människor knivar sig som oftast skulle jag tro.

nej, istället blev det ambulanstaxi till kss i skövde. jag valde mellan 80 kr för stadt eller 75 för att åka till sjukhuset med johan och josefin. kss vann lätt. stadt suger min penis. jag fotade istället och fick till färger jag gillade utan kurvor eller photoshop alls. bara lite camera raw. vi väntade på taxin och jag pratade med sandra hur länge som helst. vi ska hångla. ringde lisa och matilda och saknade dem.

inne på sjukhuset fick johan ett eget rum och lång väntetid.

han rotade igenom massa saker men han kissade inte i handfatet som det kanske ser ut som här.

sedan somnade han.

josefin tvingade mig att ta ett poserkort på oss medan vi läste böcker om genusperspektiv och sjukdomar i väntrummet. kvinnor fick inte jobba officiellt för staten förrän 1905 om jag förstod den rätt. det är nästan så jag förstår kvotering för att ge igen på alla gamla töntar. bara nästan. för kvotering är det vidrigaste som finns. jag frågade om jag fick fota på sjukhuset trots att jag fotat i flera timmar och fick höra att det fick jag verkligen inte. sedan var klockan 4 på morgonen och johan var klar och hade 6 stygn på sin tumme.

johan ringde sin pappa som skulle skjutsa oss hem. vi hade 50 minuter att fördriva och fick vägbeskrivning till statoil för att köpa något att äta. men vi gick fel.

josse höll humöret uppe. det gjorde vi alla tror jag. efterblivet att ha så kul i ett väntrum på ett sjukhus och i två timmar på olika vägar i sveriges pisstad skövde.

josse hittade en blomma, johan kissade (fast inte på bilden, hähä) och jag fotade som en blind man som just lärt sig se och fått en canon d50.

någonstans här kom vi på att vi gått fel. jag brydde mig ej. jag var så glad och hade så intressanta diskussioner om politik och religion och framtiden. ville aldrig hem.

josse och johan är mina förebilder. jag vill bli dem när jag blir stor. de måste bli brandman och djurskötare och alltid vara lika smarta, snygga och roliga som de är nu. annars dör jag.

kollar på stora kvinnor som mosar små människor på 3an. de verkar verkligen tycka om det för de gör det om och om igen.

när jag var jätteliten satt jag en gång på min mormors rygg medan hon låg i mammas säng och vilade och så låtsades jag att hon var en bil. jag lade ut ena armen som var dörren, satte mig på hennes rygg som var sätet och stängde armen efter mig. sedan var billeken slut för man kunde inte göra så mycket mer men ändå minns jag det minnet som ett av mina allra bästa i hela mitt liv.

de på tv:n måste ha tråkiga liv om de tycker om det så mycket. de öppnar inte ens någon arm.

how to save a life

jag är bright and shiny. eller jag var det under en period. verkligen en känsla jag glömt bort sedan jag var liten men en känsla som finns kvar och bara märks ibland. det är ganska stor skillnad mot för några år sedan. jag känner att jag kan skriva det jag är på väg att skriva just för att jag börjat bli bättre och för att det kommer vara väldigt skönt att få det ur mig.

jag hade en nedåtspiral. jag var ganska nära på att gå ner helt. det är den absolut läskigaste känslan i världen; att inget spelar någon roll. och det förvånade mig så sjukt mycket för jag trodde aldrig att jag seriöst skulle kunna överväga något sådant. det som förvånade mig ännu mer är att jag fortfarande är här, för då hade jag inte sådana relationer som jag har nu. sådana relationer som räddat mitt liv om och om igen. jag hade bara mig själv. och jag överdriver inte.

därför är det så skönt nu att kunna släppa det där mottot att man i slutändan bara har sig själv som jag ändå trott stenhårt på väldigt länge. jag litar på att en del människor finns där på sätt som jag aldrig varit där för någon annan innan och aldrig haft någon vara där för mig. jag är mer säker på att jag skulle ge upp långt innan de gjorde det, om de ens skulle ge upp. jag är väldigt rörig nu men det jag vill få fram är att hela kjesätergrejen betytt så mycket mer för mig än vad jag visat och vetat, och då och då får jag den där känslan att jag är en helt ny person. eller åtminstone på väg att bli. och det enda jag ångrar är att jag inte sade de där töntiga, men väldigt sanna sakerna när jag sade hej då till alla mina klasskamrater. för jag har så mycket sentimentalt till alla.

eller ja.

matilda sandberg, jag vet varför iaf jag tycker det är svårt att säga de där tre orden. inte för rädslan att inte höra dem tillbaka, utan för rädslan att höra dem tillbaka och inte kunna tro på det. det är döden.

jag trodde jag skulle spara större delen av det här till någon terapeut i framtiden men nu ska jag inte radera allt det här. jag trycker på publicera. lika bra det kan jag tycka. de där sakerna är inte jag längre. jag är bright and shiny. bara lite my ass.

shut your eyes

en gång såg jag ett reportage i en fototidning om en fotograf som tog några av de snyggaste bilderna sverige sett. nu har jag gått igenom snart 200 av totalt 317 fotografer wikipedia listat och fortfarande inte hittat mannen jag söker. men jag ska köpa en canon 50d i morgon. tror jag. egentligen kan jag lika gärna köpa en 40d för jag förstår inte skillnaden men lisa pushar på 50. hon är beläst och fattar alla mina beslut.

lidköping fungerar förresten. har haft den bästa dagen på länge. som kompensation för all lämnakjesäterångest. vill ha en ny kamera nu och börja fota alla mina snygga kompisar här. som kompensation för att jag gav dem mina fula gamla bilder som blev över efter alla skolansökningar. jag har extremtröttnat på allt jag gjort innan maj i år.

fast den här gillar jag fortfarande lite.

make this go on forever

sista dagen på kjesäter. jag hade lite ångest men nu kom matilda med öl och jag hittade mina cigaretter. jag saknar massa människor från min klass. jag har saknat dem hela veckan. innan de åkte. det är den delen av mig som fortfarande är ljus och bra som lät mig skriva det där.

den nya delen.