en vän med en bil

jag och matilda tänkte vänta ut åskan i hennes bil som stod parkerad precis utanför stadt. vi var sådär underbart överfulla så vi ryckte till varannan minut och frågade varandra var vi var. serry. sedan slog blixten ner och torget och alla lyktstolpar och skyltfönster slocknade. sedan vaknade jag, 8 timmar senare, i en fruktansvärd position i baksätet och trodde att matilda var död i framsätet. hon levde.

i går på stadt träffade jag en klasskompis från gymnasiet och precis som alltid när jag träffat någon som styrt upp sitt liv blir jag osäker på om jag inte ska försöka bli psykolog eller advokat istället. något säkrare och större. något jag kan läsa till i några år och sedan ganska garanterat få ett bra jobb. men precis som jag jämt övertalar mig själv att försöka få mitt hår ljusbrunt ungefär en gång om året trots att jag vet att det alltid slutar med att jag färgar det svart igen så har jag de senaste månaderna hela tiden kommit tillbaka till att det är fotograf jag vill bli.

och då blir jag glad att jag inte läste upp det där sista ämnet på komvux och sökte till psykolog, för det kan man bara göra på riktiga skolor och jag är all about folkhögskolor nu för tiden. ALL ABOUT.