baby, you're bad news

blod på väggen i köket efter att johan råkat få sin tumme uppskuren på en förfest som mest var för 30+are som använde mina converse som dörrstopp medan de rökte. hann inte fota allt blod som tydligen täckte hela diskbänken innan de torkat upp det.

josse bar all sprit och vi begav oss mot lidköpings akutmottagning. jag hittade det brusigaste isot jag sett och älskade det.

killen som hade förfesten hade första hjälpen-låda. det hjälpte verkligen för johan var glad och full.

man fick ringa på akutmottagningens dörrklocka. seriöst.

men tant sade att kirurgen gått hem och det fanns ingen som kunde kolla på såret. seriöst ingen på hela sjukhuset som kunde avgöra om det behövde sys. en lördagnatt. när människor knivar sig som oftast skulle jag tro.

nej, istället blev det ambulanstaxi till kss i skövde. jag valde mellan 80 kr för stadt eller 75 för att åka till sjukhuset med johan och josefin. kss vann lätt. stadt suger min penis. jag fotade istället och fick till färger jag gillade utan kurvor eller photoshop alls. bara lite camera raw. vi väntade på taxin och jag pratade med sandra hur länge som helst. vi ska hångla. ringde lisa och matilda och saknade dem.

inne på sjukhuset fick johan ett eget rum och lång väntetid.

han rotade igenom massa saker men han kissade inte i handfatet som det kanske ser ut som här.

sedan somnade han.

josefin tvingade mig att ta ett poserkort på oss medan vi läste böcker om genusperspektiv och sjukdomar i väntrummet. kvinnor fick inte jobba officiellt för staten förrän 1905 om jag förstod den rätt. det är nästan så jag förstår kvotering för att ge igen på alla gamla töntar. bara nästan. för kvotering är det vidrigaste som finns. jag frågade om jag fick fota på sjukhuset trots att jag fotat i flera timmar och fick höra att det fick jag verkligen inte. sedan var klockan 4 på morgonen och johan var klar och hade 6 stygn på sin tumme.

johan ringde sin pappa som skulle skjutsa oss hem. vi hade 50 minuter att fördriva och fick vägbeskrivning till statoil för att köpa något att äta. men vi gick fel.

josse höll humöret uppe. det gjorde vi alla tror jag. efterblivet att ha så kul i ett väntrum på ett sjukhus och i två timmar på olika vägar i sveriges pisstad skövde.

josse hittade en blomma, johan kissade (fast inte på bilden, hähä) och jag fotade som en blind man som just lärt sig se och fått en canon d50.

någonstans här kom vi på att vi gått fel. jag brydde mig ej. jag var så glad och hade så intressanta diskussioner om politik och religion och framtiden. ville aldrig hem.

josse och johan är mina förebilder. jag vill bli dem när jag blir stor. de måste bli brandman och djurskötare och alltid vara lika smarta, snygga och roliga som de är nu. annars dör jag.