började på mitt socialreportage i dag. frågade var hon var född. "borås" svarar hon men jag hör "murrås". "murrås, jaha. var ligger det?" frågar jag och hon börjar förklara var borås ligger. jag förstår att jag hört fel. jag undrar varför jag inte tyckte det var konstigt att hon var född i murrås.

är inte redo att bli glad. inte än.
och jag gillar dig med.

jag har tröttnat. jag är så jävla trött på dig. jag kunde åka från viebäck utan att tänka på dig alls. seriöst inte en enda gång. jag var över det. jag var det. och jag orkar inte skriva mer fyllebloggar om dig för du är så jävla tråkig och dryg och jag är snyggare än dig och jag fattar inte att någon kan få mig att må såhär. och jag var över det. jag var det på riktigt den här gången.

men så räcker det med så lite för att jag ska bli en sådan jävla tönt. en liten hint att du kanske gillar mig. för du är inte tråkig och du är aldrig dryg mot mig och ingen är snyggare än dig och jag fattar verkligen att just du får mig att må så här.

så snälla, sluta. för jag kan inte. jag kan inte sluta med något frivilligt. du är cigaretter. och jag vill verkligen sluta.

jag saknar ändå att försvinna in på x rum på fredag eftermiddag och komma ut på söndag kväll och må så jävla bra och dåligt på samma gång. jag trodde aldrig jag skulle sakna det men jag trodde iofs inte att det någonsin skulle bli så här.

igen.

jag är den sortens person som behöver höra det dåliga rakt i ansiktet för att kunna sluta. eller dåliga och dåliga, jag behöver höra eller se sanningen som den är. jag slutade inte spela bort pengar förrän jag tog ut all skit på mamma och gjorde sönder mobiltelefonen. jag slutade inte vara glad förrän jag hörde orden "eric, jag tycker inte om dig på det sättet". och för att kunna sluta röka har jag bett alla säga till mig att det luktar äckligt och huden åldras och blabla bla.

och så i går, medan jag var så jävla inte där i min kropp, tog även det allra bästa slut. egentligen visste jag det men i går visste jag det. det tog mig tills i dag att fatta det, och nu känns det ändå så befriande på något sätt.

så nu, äntligen

ÄNTLIGEN

kan det här bli året.

jag trodde jag rökte min sista cigarett på väg till efterfesten efter efterfesten men på väg från den efterfesten hittade jag ett snuskigt paket med tre cigaretter i som jag rökte upp på vägen hem. vad äcklig jag är. tur jag slutat röka då.

vilken konstig dag det var i går. förutom lättnaden på torget efter tolvslaget att 2009 och allt dumt jag gjorde då från och med nu är "förra året" kändes det inte som nyårsafton alls och jag var på jättekonstigt humör. min personlighet kändes lite lealös och jag kunde inte göra något åt det. men däremellan var det mesta bra. nu börjar mina ord ta slut och jag vill verkligen röka, bara lite. och nu måste mitt huvud kämpa för att skriva klart den här meningen.

så det här var inte året jag blev hel eller "en riktig människa". ingen sade de där fyra orden jag vill höra och jag har inte kvar alla jag hade när året började. jag har varit djävulen men för varje dum sak jag gjort har jag fått mkt mer tillbaka, det här året mer än något annat.

men det här var också det bästa året. det är något speciellt när ett år tar slut. man tänker igenom alla bra och dåliga saker, och även om de dåliga sakerna är de största och de jag tänker på först är de bra många fler.

jag vill räkna upp alla bra saker, men jag är inte riktigt den där människan som kan sitta och fira sitt livs ögonblick än. jag kan säga att jag är tacksam för sommaren, för mina vänner och att jag lever. det låter som lite men är mycket, det här året mer än något annat.