så det här var inte året jag blev hel eller "en riktig människa". ingen sade de där fyra orden jag vill höra och jag har inte kvar alla jag hade när året började. jag har varit djävulen men för varje dum sak jag gjort har jag fått mkt mer tillbaka, det här året mer än något annat.

men det här var också det bästa året. det är något speciellt när ett år tar slut. man tänker igenom alla bra och dåliga saker, och även om de dåliga sakerna är de största och de jag tänker på först är de bra många fler.

jag vill räkna upp alla bra saker, men jag är inte riktigt den där människan som kan sitta och fira sitt livs ögonblick än. jag kan säga att jag är tacksam för sommaren, för mina vänner och att jag lever. det låter som lite men är mycket, det här året mer än något annat.

jag kan inte fatta att det här händer igen.

i dag vaccinerade jag mig mot svininfluensan på ren impuls. sedan dess har dagen varit konstig. ganska skön. funderar på att vaccinera mig på fredagar så har jag gratis fylla över helgen. nu börjar armen värka dock så i morgon lär väl bli en tuff dag vad jag hört. vill inte gå baklänges. röker mindre. och så har jag en sjukt snygg fåtölj här som jag ska sitta i för första gången snart.

så jag är fortfarande full och ont i huvudet och hes och ska åka tåg, jag hittar inte på tåg eller i dem, jag kommer åka förtvivlat fel eller anataligen alldeles för långt. mitt huvud börjar så saka göra ont nu, jag antar att det är bakfyllan som kommer. drickandes vatten ska jag åka, jag sover nog antagligen i bilen på väg mot tåget. jag är riktigt arg, och när all den här humorn avtar och jag verkligen minns att jag kan glömma det, då kommer det antagligen göra ont. tills dess bedövar den här fyllan och jag uppskattar det.

jag är djävulen. jag är't.

i find you stunning but you are running me down

i got a feeling that tonight's gonna be a good night. den där känslan, eller rättare sagt tanken att tänk om det jag allra helst vill ska hända i kväll händer. det är så himla oslagbart när det händer. jag menar, en gång för sju tusen år sedan hände precis vad jag behövde för att dra ur mig ur 10 månaders celibat och självömkan. en enda kväll liksom. det är en ganska stor grej när det man vill ska hända händer.

det händer inte längre. men det händer inte inte heller. någonstans mittemellan. och om jag känner mig själv rätt kan allt lika gärna bara vara i mitt huvud, för jag är medveten om att jag är ihålig och narcissistisk. men jag ska fixa det här. jag har en plan.

och det här tog mig så lång tid att stava rött för det får inte se ut som någt jag skrivit full.

jag har inget att skriva. just den här veckan är jag en sådan där random glad person jag hatade veckan innan. så i morgon blir det gladvin. det är allt jag kommer på att skriva. gud vad dåligt jag skriver glad och nykter. seriöst.